Den bildade klassen i Åbo fylldes av iver och nyfikenhet i mitten av januari 1771. Den 15 januari utkom nämligen den första finländska dagstidningen, Tidningar Utgifne Af et Sällskap i Åbo. Det långa namnet förkortades fort i talspråket till Åbo Tidningar.

I det första numret fanns fem artiklar. Tidningen redigerades av professorn i latin vid Åbo Akademi Henrik Gabriel Porthan.

Åbo Tidningar utkom det första året med åtta sidor två gånger i månaden. Den trycktes på Frenckells tryckeri med en handpress av trä på lumppapper som tillverkats för hand.

Till utseendet påminde Åbo Tidningar om en bok. Sidan var av litet format, eftersom handpressen var avsedd för tryck av böcker. Därför utkom Åbo Tidningar i bokformat. Dagstidningarnas sidformat blev större först på 1800-talet då tryckpressar av järn blev allmänna.

Rubriker i den form de förekommer i nuvarande tidningar saknades helt i Åbo Tidningar. Tidningssidans artiklar sattes på samma sätt som texter i böcker. Texten sattes med texttypen fraktur. För den läsande finländska allmänheten var frakturstilen det vanligaste teckensnittet ända till 1900-talet. När några tidningar i slutet av 1800-talet prövade antikvatyper (denna text har även satts med antikva), klagade läsarna över att bokstäverna var svårlästa och obegripliga.

Åbo Tidningar slutade utkomma 1861 när lokalkonkurrenten Åbo Underrättelser (grundad 1824 i Åbo) vann läsarnas gunst. Åbo Underrättelser utkommer fortfarande i Åbo. Tidningen är landets äldsta fortfarande utkommande dagstidning.

Läs det första numret av Tidningar Utgifne Af et Sällskap i Åbo >

---

Henrik Gabriel Porthan

Henrik Gabriel Porthan (1739-1804), professor i latin vid Åbo Akademi och grundare av Aurorasällskapet, det första vetenskapliga sällskapet i Finland, var en mångkunnig vetenskapsman typisk för sin tid. Mest känd blev Porthan som ”den finländska historiens fader”. Dessutom var han bland annat banbrytare i Finland inom folkpoesi, geografi, litteraturforskning och pedagogik. Porthan var även landets första journalist. I egenskap av sekreterare för Aurorasällskapet, som grundade Åbo Tidningar, ansvarade han nämligen till en början ensam för innehållet i tidningen.

Tryckeri

Vid sidan av konsten att tillverka papper var boktryckarkonsten en av de viktigaste uppfinningarna, som bidrog till att medeltiden närmade sig sitt slut och en ny era inleddes.

En stor uppfinning av Johann Gutenberg i Tyskland på 1440-talet var de lösa typerna. Han började tillverka lösa typer av metall. Man kunde sätta dem i rad och göra hela sidor av raderna. Satsen kunde efter tryckningen tas i sär och typerna kunde användas på nytt.

När man dessutom hade uppfunnit en press som gav ett tillräckligt starkt tryck, var det möjligt att tillverka böcker mycket fortare än förr. Uppfinningen stod från allra första början på så hög nivå, att de arbetsmetoder som användes på 1400-talet inte genomgick några nämnvärda förändringar på närmare 300 år. Först på 1800-talet såg nya uppfinningar dagens ljus som ändrade boktryckarkonsten.

Gutenberg utvecklade även en lyckad tryckfärg.

Boktryckarna tillverkade färgen själva.

Tryckfärgen tillverkades av linolja som pressats ur linfrö. Oljan kokades länge, och blev fernissa. Risken för brand var alltid stor i det skedet. Fernissan blandades ut med sot och med bland annat svavelkis, harts och terpentin.

I Finland grundades det första tryckeriet först år 1641. Åbo Akademi hade grundats år 1640 och universitetet var i behov av ett eget tryckeri för sina tryckarbeten. De första arbetena var avhandlingar vid universitetet.

Lumppapper

Papyrus och pergament var föregångare till papperet. De var redan kända för cirka 4000 år sedan.

Egyptierna använde säv för att tillverka papyrus, medan man i Mindre Asien förfärdigade pergament av djurskinn.

Papperstillverkningen uppfanns i Kina för cirka 2000 år sedan. Olika växtfibrer fick fungera som råmaterial för papper. Från Kina spred sig konsten att tillverka papper till övriga delar av världen. Det första finländska pappersbruket grundades 1667 i Pojo socken. Där tillverkades papper av lump. Lumpen revs, vättes och stöttes. För hand formades ark, som torkades ute på samma sätt som tvätt. Även de första finländska dagstidningarna trycktes på denna sorts lumppapper.

Först i slutet av 1800-talet lärde man sig använda trä för tillverkning av papper.

Fraktur

Frakturstilen var för de finländska läsarna den kändaste bokstavstypen ända till 1900-talet. Antikvan, som numera används, kallades för latinska bokstäver. Om bruket av dessa bokstavstyper fördes en intensiv debatt från början av 1850 tills antikvan småningom vann kampen i slutet av 1800-talet. Till en början användes antikvan endast i texter avsedda för den finländska bildade klassen, medan däremot publikationer som var avsedda för de breda folklagren, t.ex. tidningar, sattes med ”finländska bokstäver”, dvs. fraktur.

Den första tidningen som sattes med antikva var Uusi Suometar 15.9.1912. Många opponerade sig men småningom vande sig människorna vid att läsa ”latinska bokstäver”.